Om Smågö

Vi på Smågö

På Smågö bor det idag två familjer året runt, Kempe och Hultbergs. Vi i familjen Hultberg består av Paul, Anita och våra barn Emelie och Sebastian. Paul har sina rötter på Smågö och vi flyttade ut hit 1989.

Smågö Service AB är ett företag vi har drivit en tid. Tack vare vår fraktfärja "Ambjörn" har företaget blivit våran huvudsakliga sysselsättning. Men förutom frakt så utför vi även brygg- och muddringsjobb och har även skogen och jordbruket som bisyssla. Det finns också planer på att hyra ut ett nybyggt hus (se uthyrning) som dock inte är riktigt klart än.

Natur

Mitt emellan Björkö och Hasselö ligger Smågö. Till konturen oformlig som en amöba med vikar som skär långt in i land och långt utdragna uddar, vilka ibland nästan snörper av vikarna till laguner. Smågö är omgiven av en tät arkipelag med öar av alla storlekar. Detta gör ön svår att nå med stora och eller djupgående skutor.

Lika oregelbunden som ön är horisontellt i mötet med vattnet, lika oregelbunden är den vertikalt i mötet uppåt; hela ön är ett enda gytter av skrovliga bergknallar åtskilja av djupa och smala dälder, en kuperad hällmark av sällan skådat slag.

Berggrunden domineras av sk Loftahammargranit, som egentligen är en (porfyrisk) gnejsgranit. Alla dalstråk och låglänta partier täcks av lera eller morängrus. Öns högsta klackar når 25 meter över havet och är merendels kalberg. Smågö är ur vegetationssynpunkt en typisk representant för mellanskärgården.

Den södra halvan av ön domineras idag av öppen inägomark och lövinslaget är här stort, till skillnad från den norra halvan, som tonar i mörkt grönt av barrskog, huvudsakligen tall. På Smågö betas hagmarkerna, till viss del även skogen och strandängarna. Runt om på ön finns många hävdindikerande växter t ex gulkämpe, kustarun, stagg och brudbröd.

Historia

Förhistoria

Smågö tillhör ju inte de extremt låga öarna; 25 meter över havet innebär att önredan under bronsålder utgjorde en samling ganska stora öar. Vid järnålderns slut, med ett ca två meter högre vattenstånd, var skillnaden i förhållande till idag inte så stor; Smågö var redan en sammanhängande ö, men vikarna djupare och glona större. Trots att Smågö utgjort ett sammanhängande stycke land, inte allt för långt ifrån det förhistoriska fastlandet, är endast en mindre osäker stensättning funnen på ön.

Namn

Ännu har ingen ortnamnforskare givit sig i kast men namnen Smågö. 1544 skrivs det förstnämnda Smügö. Den ursprungliga betydelsen är okänd.

Jordnatur

I jordeboken 1544 är Smågö upptagen som en kronogård i skären. Hemmanet hörde alltså till kronan. Liksom sina grannöar överfördes Smågö 1651, med drottnings Kristinas goda vilja, till det sk Königsmarckska grevskapet, men återgick till kronan, när grevskapet i samband med reduktionen drogs in 1671. Smågö återgick då till krononatur och förblev krono till i alla fall 1700-talets slut Vid det påbörjade storskiftet 1794 betecknas hemmanen kronoskatte, dvs de är friköpta.

Bosättning

Som alltid är det omöjligt att exakt fastslå när en viss ö koloniserades för permanent bruk. Lättare är att förstå bevekelsegrunderna för en bosättning; möjligheter till ett rikt bete och ett rikt fiske. 1544 var alltså ett hemman etablerat på Smågö. Krononaturen låter oss ana att bosättningen ursprungligen var ett nybygge på den stora skärgårdsallmänningen, upptaget någon gång runt sekelskiftet 1500. Ännu 1627 fanns bara en skattepliktig landbo. Att basnäringarna var fiske och boskapsskötsel framgår med all tydlighet i boskapslängden från samma år; fem kor och två kvigor, ett sto och en hushållsgris och förstås en skock får. Skatt erlades dock år 1642 i strömming, ål, gädda och sälspäck. Att boskapsbesättningen inte är den mest imponerande kan bero på att ön 1619 brändes ned av danskarna.

Avmätning

År 1696 utsattes Smågö, liksom kronoskären runt omkring för avmätning; ett instrument att värdera öns tillgångar som bas för skatteberäkning. På den karta som upprättades finns bebyggelse markerad innanför det stora gloet där dagens by ligger. På ön finns ännu bara en gård. Kartan avslöjar också att man brutit åker. I boskapslängden från 1627 finns inget utsäde upptaget, alltså var sannolikt ingen åker bruten. Man kan förmoda att det tog en god tid att röja fram de två synnerligen mosaikartade små åkergärdena. Det ena ligger rakt söder om gården och det andra, lite större, i dalsänkan innanför Gråviksudden. Detta består av åtta pyttesmå öppna ytor omgärdade av någon form av skydd. För övrigt anser lantmätaren att ön består av bergig mark med tall och björk.

Storskifte

Under 1700-talet växer befolkningen på ön i antal och åkerarealen i yta. 1780 finns på ön 19 personer varav åtta är barn, fördelade på fyra hushåll. 1794-97 är det dags för storskifte av ½ mantal kronoskatte Smågö, för att samla brukningsmarken i sammanhängande skiften och effektivisera brukandet av jorden. Det finns då fyra gårdar om vardera 1/8 mantal på den gamla hustomten. Den gamla åkermarken hade utvidgats väsentligt och ny åker hade brutits på flera ställen. I mest varje teg har lantmätaren ritat in röjningsrösen som är både många och stora. De flesta gärdena är mycket spatiöst hägnade till skydd för betande kritter, dvs i en ring utanför åkern ligger äng och först där utanför finns hägnaden. Ingen åker graderas till mer än sjätte kornet, många inte mer än till tredje. Varje gärde delas i fyra lika stora delar. En sällsynt långt driven rättvisa.Byn ligger alltså på östra sidan av det stora gloet, men man söker sig hamnläge på den södra stranden, i bukten mellan Fårudden och Lastudden. Vid storskiftet är två sjöbodar utritade här och en notplan på Fåruddens östra strand.

Laga skifte

Antalet hushåll ökade och med dem antalet hus. Byn blev trång. På Smågö bodde ungefär samtidigt 23 personer, varav 12 var barn. Också antalet kreatur ökade och ängsmark las under plogen. Behovet hos en av fiskarebönderna på Smågö att kartera gränser och fördela nya rättvisa ägoskiften, ledde till att lantmätare 1858 infann sig för att påbörja ett laga skifte. Och lantmätaren lämnar efter sig inte bara ett fullgott arbete med nya gränsdragningar. Den karta han upprättar som illustration, är i sig ett sant konstverk i sina välavstämda färger och vackert tecknade symboler och bokstäver. Laga skiftets huvudsakliga idé var att samla varje hemmansägares berättigade jordareal, vad gällde såväl inägor som utmark, till så stora sammanhängande ägolotter som möjligt. För det praktiska brukandets skull, var ofta några av gårdarna tvingade att flytta ut till sina nya brukningslotter. Resultatet av storskiftet på Smågö blev att alla brukade ytor delades i fyra lika stora lotter. Resultatet av laga skiftet blev att hela ön delades i fyra likvärdiga lotter. För att erhålla en objektiv utgångspunkt upprättade lantmätaren tillsammans med markägarna värderingslistor över ängars och åkrars avkastning. För att få ekvationen att gå ihop, måste två av de fyra gårdarna i Smågö by flytta ut till sina nya markskiften. Den ena flyttades till Äppeldalen och den andra till Globacken. På så sätt kom alla fyra gårdarna att ligga i direkt anslutning till sina respektive inägor och mitt i sin egen ägolott. Inför en sådan eventualitet hade också en värdering av de fyra gårdarnas alla byggnader gjorts. Det ålåg hela byn att gemensamt och så rättvist som möjligt, dela såväl arbetsbördan som de ekonomiska utgifterna för de utflyttande. Det enda Smogöborna behöll i samfälld ägo var svårdelade platser som sand- och lertag, vägar och lastageplats. I byns utkant fanns en gemensamt ägd smedja. Allt som hörde till fisket lämnades också oskiftat.

Fiske

Fisket har genom tiderna varit minst lika viktigt som boskapsskötseln och senare åkerbruket. Det är dessvärre så mycket svårare, för att inte säga omöjligt, att hitta spår och uppgifter om fisket. Först 1880 upprättas en statistik över landets fiskerier. I denna redovisas för Smågö fem fiskare med tillsammans 60 skötar, ingen not och inga ålfångstredskap och bara tre båtar. Av siffrorna förstår vi att Smågöfiskarena vid 1800-talets slut inte var storfiskare. Torparen på Lilla Grindö fiskade ensam med lika många skötar som Smågöbönderna tillsammans, men han drog inte upp riktigt lika mycket fisk. I jämförelse med de verkliga fiskelägena Städsholmen eller Stora Grindö var de fångster som landades på Smågö ringa. I laga skiftet beslutades att allt som hade med fisket att göra, skulle lämnas orört att även framledes brukas i sämja. På Smågö förblev fiskevattnen gemensamma enligt den gamla roterande principen, men också sjöbodar och notplaner. År 1961 fanns fortfarande två binäringfiskare på ön, huvudsakligen inriktade på vitfiske.

1900-talet

Vid sekelskiftet 1900 hade bebyggelsen på Smågö utökats med några torplägenheter och befolkningen uppgick till 32 personer, varav 17 barn. En siffra som under 1900-talet successivt sjunkit. Ännu på 1950-talet var Smågö en bebodd och traditionellt brukad skärgårdsö, liksom de flesta öar runt omkring. Man hade fortfarande kor i ladugårdarna och brukade jorden som förfäderna gjort - bredvid fisket. Den stora förändringen drog över skärgården under 1960-talet. Smågö drabbades inte så hårt som många andra hemman. Här har trots alla dystra prognoser människor fortsatt att bo året runt och försörja sig på de traditionella näringarna i kombination med nya. År 1943 drogs elektricitet till ön.

Bebyggelse

I laga skifteshandlingarna för Smågö från 1858 finns utförliga beskrivningar av alla hus på varje gård. Vi kan konstatera att månghussystemet fortfarande gällde, dvs det fanns i princip en byggnad för varje enskilt behov; svinhus, stall och fähus osv. Manhusen är varandra mycket lika. Alla fyra mäter nästan exakt 15 x 10 alnar i plan, uppförda av timmer med stuga, kök och kammare eller förstuga i bottenvåningen. Eldstad fanns i såväl kök som stuga förstås. De är alla brädfodrade under tegeltak, med ett undantag som har brädtak. Bara två sjöbodar beskrivs, men båda har timrad stomme under halmtak. De flesta uthus och ekonomibyggnader har halm- eller brädtak. Och endast en bod är brädslagen, resten har oklädda timmerstommar. De enda byggnader som inte var uppförda av timmer var de stenmurade jordkällarena. Många av de hus som beskrivs i skifteshandlingarna finns kvar idag. Största förändringen har skett på ladugårdssidan. Mångshussystemet ersattes runt sekelskiftet 1900 med stora ladugårdar, där många funktioner samlades under ett tak. Även om nya hus har tillkommit, samsas alla innanför den gemensamma ram som heter välproportionerat, rödfärg, panel, taktegel, vita snickerier. Vid sekelskiftet 1900 tillkom några lägenheter och senare under 1900-talet har några nya bostadshus smugits in bland de gamla husen.

Dagsläget

Den ägostruktur laga skiftet medförde och det landskap som karaktäriserade Smågö vid 1800-talets slut består nästan till punkt och pricka. Antalet enskilda byggnader har förstås minskat, men manhusen är med största sannolikhet desamma som beskrivs, om än i om- och tillbyggt tillstånd. Smala brukningsvägar slingrar sig runt och längs med varenda bergknalle. Ägorna är sällsynt utspridda över hela ön, så vägar behövs. De förbinder allt med allt. Inägolandskapet är betagande vackert. Man ser inte mycket av det från sjön. Det öppnar sig försiktigt, men med en överraskande väldighet, när man stängt den första grinden efter sig. Smågö uppvisar ett utpräglat småskaligt landskap, nästan overkligt, anakronistiskt i våra dagar. Mjuka lövträdsljusa bryn kantar alla öppna ytor, hårda, mörka granväggar i åkerkanten lyser med sin frånvaro. Köttdjur betar stora delar av ön inklusive strandängar och skog. Ännu under 2000-talets första år lyser det fönstren i flera stugor på Smågö även den mörkaste vinterkväll.

Litteratur och referenser

  • Lantmäteriets arkiv
  • Kalmar läns museums arkiv
  • Skärgårdshistoria. Tjust norra delen. Mikael Gustafsson. 1989.
  • Odlingslandskapet i Västerviks kommun. Bevarandeprogram Västerviks kommun. Länsstyrelsen 1995
  • Natur i östra Småland. Länsstyrelsen 1997
  • Socknar och gårdar i Tjust. Claes-Göran Petersén 2002
  • Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Johan Almquist 1967
  • KMV-program. Åtgärdsdel Västerviks kommun 1986
  • Byar och fiskelägen i Västerviks kommun, bilaga till ÖP, 1984
  • Meddelande rörande Sveriges fiskerier 1-2. Rudolf Lundberg 1883

www.kalmarlansmuseum.se/1/20.0.0.0/430/download_430.php